Månadsarkiv: oktober 2015


Att bära sin bebis

auckland - 1

auckland - 2

auckland - 3

auckland - 4

I och med att det är International Babywearing Week denna veckan tänkte jag att det skulle vara passande att skriva ett inlägg om mitt eget steg in i den underbara världen med ett sjalbarn!

Vi upptäckte ganska tidigt att våran lilla prinsessa inte uppskattade barnvagnen något vidare, och då sambon fick en Babybjörn(bärsele) av sin syster som var mycket mer poppis började jag leta efter liknande alternativ då vi inte orkade ställa om selen varje gång. Snubblade snabbt in på bärsjalar, gillade att de var mer mångsidiga än selen som man bara kan bära på ett sätt, att de dessutom finns många fantastiskt vackra sjalar var också en lockelse! 😉 Började som många andra med en trikåsjal, eller ja en hybridtrikå blev det, en jättefin lila batik-färgad från Wrapsody, och hade jag fått en normalstor bebis hade antagligen historien inte blivit längre än såhär! 😉 Otroligt mysig var den, men eftersom jag inte fick en normalstor bebis utan en jätte-heffaklump som bara växer så de knakar blev den snabbt lite ostadig och avlastar inte min rygg så bra och jag fick leta vidare!

Att snubbla in bland vävda sjalar är livsfarligt, finns sååå otroligt mycket fint, och många är hiskligt dyra!! Själv fastnade jag för ett medeldyrt märke, Oscha sling, självklart är det otroligt svårt att bara köpa en, speciellt som man kan köpa både ny, begangnade och specialbeställda gruppsjalar som de bara väver upp för ett visst antal. Så de fick bli en av varje, den första kom direkt från Oscha och kommer bli våran legacy sjal, ni kan ju gissa vilket mönster det är på den! 😉 Hästar sååå klart, vad annars, och helt underbar är den, super gosig och samtidigt tillräckligt robust för att avlasta även när liten blir ännu större! Den andra kom idag och ni kan se den ovan(!!), den finns inte att köpa ny och dessutom riktigt svårt att hitta(är väldigt poppis och finns bara i begränsad upplaga), vilket är lite min drog, saker som är svårfunna får jag snabbt alldeles för starkt habegär för! Starry Night Auckland heter den och jag tycker den ser lite ut som en stjärnhimmel vid solnedgång. Och den tredje är såklart en specialbeställd gruppsjal! 😛 Men den kommer ta låååång tid innan den kommer, så den får ni vänta ett bra tag på innan ni får se, men tror den kommer bli något alldeles speciellt!

Men nu gick jag ifrån ämnet lite, det jag ville komma till är den underbara upplevelsen att bära sitt barn, det är otroligt mycket mysigare än att köra runt i barnvagn, närheten är något som är svårt att slå, speciellt när hon somnar på mitt bröst är sååå underbart! Dessutom är en sjal eller sele mycket lättare att ta med sig när man ska ut med bilen, speciellt som man måste fälla en sidan av baksätet i sambons bil för att få in barnvagnen(det har dock aldrig hänt för barnvagnen får stanna hemma!). Enda gången jag föredra barnvagnen är när vi ska till Ica för att det är lätt att packa in alla matvarorna under vagnen och man slipper tunga kassar! 😉


Stopp i loppet..

bild_117_8920317_gruppfil_1

Det måste vara någon felkonstruktion på vårt avlopp i köket, för av någon anledning blir det typ stopp där jämt och ständigt. Vet inte hur många gånger vi ringt hyresvärden för att få hjälp. Nu har vi börjar vara lite förutseende och spola med hett vatten med jämna mellanrum och sambon leker även med vaskrensare så problemen har minskat en del iaf.

Himla tur vi bor i hyresrätt så vi kan ringa värden när vi får problem, krångligare blir de ju när man bor i eget hus och man ska lösa det på egen hand, då är det ju tur de finns rörassistansen som man kan ringa om man inte reder ut de själv. 🙂


En liten bit av lyckan

aurora - 1 (5)God kväll raringar!

Som ni kanske kan se har de skett en hel del förändringar här på bloggen, kände att den behövde ett lyft, speciellt när jag fick reda på att den gamla headern fick folk att fundera på om jag var på knubben igen(!!) vilket jag absolut inte är! 😛 Hoppas ni gillar den! ☺️

Här lever livet loppan, hade aldrig kunnat räkna med att få barn skulle innebära en så stor lycka som det faktiskt har inneburit, jag trodde ju självklart att det skulle bli en underbar upplevelse men också en tuff en. Alla vet ju hur jobbigt det kan vara att bli småbarnsförälder och jag hade verkligen ställt in mig på att det skulle bli mycket jobbigare än det blev. Självklart vet jag ju att vi har en himla tur, våran böna sover sig igenom nästan varje natt utan att vakna en enda gång. Och peppar peppar har vi aldrig haft några problem med amning eller en krånglande mage trots att liten började livet med en väldans massa tilläggsmatning pga den katastrofala förlossningen.

Men tror inte det bara beror på tur och bra genen(sov själv också väldigt bra när jag var liten) att vi har en snäll och nöjd liten pingla utan också på att vi har ett väldigt avslappnat synsätt på föräldraskapet, liten får som hon vill i alla lägen, vill hon amma hela kvällen får hon det. Hon sover i sängen med oss trots rekommendationen är att bebisar bör sova i egen säng, hon är mycket lugnare och tryggare då, och när hon inte gillade barnvagnen började vi bära henne istället, sambon fick en babybjörn av sin syster som liten älskar och jag är ju inne på min andra, tredje och fjärde sjal(men mer om dem i ett enskilt inlägg.

Vi har helt enkelt anpassat vårar liv efter hennes rutiner istället för att försöka lära denna underbara lilla människa våra. Sen att vi båda två kan vara hemma på samma gång tror jag också hjälper otroligt mycket, det blir inte lika intensivt för oss eftersom man kan hjälpas åt på ett annat sätt och vi har dessutom mycket lättare för förståelse för varandra! 😊

Så vad jag ville komma fram till är att jag är mycket lyckligare nu än jag varit på länge(inte för att jag var olycklig innan, nejdå men nu är jag så lycklig att jag nästan är euforisk!).