Två har blivit tre, min förlossning! 3


Första bilden på oss, bjuder på dubbelhakan! 😉

God middag världen!

Det är fascinerande vad snabbt man glömmer hur jobbig en förlossning är, när jag var mitt uppe värkarna tänkte jag bara hur i hela friden kan man ens tänka sig att återuppleva detta?! Men nu i efterhand kommer jag bäst ihåg de positivt även om jag visst minns smärtan också men den känns som ett litet pris att betala för min lilla perfekta prinsessa! ☺️😘 Och är väl lite knäpp men kan tänka mig att göra de igen bara för att se om nästa förlossning blir annorlunda. 😋

Men här är iaf min förlossningsberättelse, och vill bara varna ifall någon snart ska få barn för första gången så är detta kanske inte den bästa berättelsen att läsa även om den slutar gott! 😌

Redan i söndags kväll innan började de faktiskt, vattnet gick, eller gick och gick de snarare smög sig i väg. Ringde förlossningen på måndagsmorgonen och fick en tid för kontroll, tog en väldans massa undersökningar och över tre timmar innan de kunde konstatera att de faktiskt var vattnet som hade gått. Fick en ny tid på tisdagen eftersom infektionsrisken ökar vid vattenavgång, sen fick jag åka hem och vänta på värkarna, de kom aldrig utan vart på kontroll även på tisdagen och då allt såg bra ut fick jag åka hem ännu en gång men med löfte om igångsättning på onsdagen eftersom man inte väntar mer än tre dagar efter vattenavgång med att sätta igång ifall värkarna inte kommer spontant. Det gjorde dem dock, på kvällen på tisdagen runt 8-tiden började värkarna komma smygande, först bara ca en gång i halvtimmen ungefär för att sen öka ganska rejält under natten, runt halv tre var de så täta som som var fjärde minut och höll sig så fram tills vi åkte in till förlossningen på min bokade tid vid 9, fick ingen sömn på hela natten så var rätt trött när jag kom in men försökte hålla modet uppe eftersom jag ändå trodde att de hade gjort en del nytta och förhoppningsvis skulle förkorta tiden på förlossningen.

De var såklart väldigt positiva när jag berättade om värkarna men det var också då de negativa började, när de undersökte mig visade det sig att trots de 13 timmar av värkar bakom mig var jag bara öppen 1cm… Kan ju säga att besvikelsen var total, de satte in värkstimulerande dropp med en gång för att förhoppningsvis få värkarna att komma igång ordentligt, de funkade till viss del, värkarna blev ännu mer smärtsamma och trots alla icke medicinska smärtlindringsmetoder så som bad och akupunktur, båda helt värdelösa btw, hade jag fruktansvärt ont i fyra timmar innan jag äntligen vid ett tiden fick morfin, och även lustgas, vilket var helt underbart, allting blev plötsligt mycket trevligare och smärtan försvann nästan helt, de som inte försvann var fullt kontrollerat, dessutom är lustgas otroligt roligt! 😛 Saknade den tom lite efter förlossning! 😂 

Då hade det dock inte hänt någonting alls, var fortfarande bara öppen 1 cm… Det kan man ju kalla moodkiller! Men under tiden som gick öppnades de lite grann iaf inte mycket dock och när morfinet började gå ur kroppen kom smärtan tillbaka värre än innan! Vid ett tillfälle ville de att jag skulle ligga på sidan eller egentligen var de nog två gånger, en gång före epiduralen och en gång efter, för att pinglan skulle vända sig rätt, av någon anledning gjorde de ännu mer ont och jag stod verkligen inte ut. 

Tror bm tyckte rätt synd om mig för hon tänjde och hade sig för att få tappen att vara öppen 3 cm vilket är minimum för epidural, att få den kanylen insatt var en otroligt spännande upplevelse vet inte riktigt hur jag ska förklara det och antagligen berodde de på lustgasen men det kändes som hela världen drogs ihop och jag satt mitt i centrum samtidigt som tiden stod still på något vis! Haha visst låter de som jag var hög som ett hyreshus? 😜 Dessutom fick jag världens déjà vu känsla, var nu den kan komma ifrån vad jag vet har jag aldrig fått en Eda innan. 😁 Hjälpte bra som sjutton iaf redan vid nästa värk hade de effekt. 😊 Mådde bra som attan igen. 😊 Försökte vara uppe och röra på mig så gott de gick men hamnade snabbt tillbaka i sängen igen, det var ju där lustgasen var. 😋 

Sen hände de inte så mycket mer på ett tag de bytte bm som ökade droppet en gång då var de tvunga att fylla på Edan igen hjälpte inte lika bra andra gången och tredje gången hjälpte den knappt alls men då satt inte heller smärtan i mage/rygg längre utan mer söderut och där hjälper inte epidural så bra. Det var också här de ville jag skulle ligga på sidan igen, vilket jag gjorde fram till smärtan blev konstant, innan dess hade jag räknat tiden värkarna höll i sig och kunde på så vis hantera dem(hyfsat) eftersom de hade ett slut men när en värk höll i sig och aldrig släppte fick jag frispel och for upp ur sängen hängande på min stackars karl och typ skrek jag står inte ut jag klara inte mer( så tji fick jag om min kommentar att jag inte förstår hur kvinnor kan ge upp och vilja åka hem 😳). 

I samma veva gick även knoddens puls upp, låg över 200 en bra stund innan den gick ner till 180 men sen sjönk den inte mer, klockan var då runt tolvslaget och jag var öppen typ 5,5 cm, en läkare var inne och sa typ att jag hade lika länge kvar, då hade jag varit på förlossningen i drygt 15 timmar… Pga den lite för höga pulsen knodden hade ville de sätta en skalpelektrod(tror de heter så?) som dock visade på förhöjda värden av mjölksyra i blodet och ett annat test togs också som visade att hon började bli påverkad av syrebrist det ihop med att mina värkar var utan slut gjorde att de trodde moderkakan höll på att släppa. Detta minns jag inte så mycket av läkaren var ganska hårdhänt så sög i mig väldigt mycket lustgas för att stå ut. Men efter de gick de fort, beslutet om kejsarsnitt togs, först skulle de vara under ryggmärgsbedövning men de ändrades till narkos, glad för det, tycker de låter otroligt läskigt att de ska gräva i magen samtidigt som man är vaken. 😟 

Hade liiite svårt att släppa lustgasen lustigt hur snabbt man kan fastna. 😋 På väg till op hade jag bara två tankar i huvudet, hoppas Aurora är frisk och tack och lov nu är de äntligen över! Av operationsavdelningen har jag inga positiva minne de satte en kateter(aj aj) och narkosläkaren(tror jag de var) höll på att kväva mig med en syrgasmask, klämde så hårt att de kändes som jag inte fick någon luft! Vidrigt! 😲 kl 00:53 den 23 juli föddes min lilla underbara flicka, 6 min efter att jag blivit sövd, snabba ryck kan man säga. ☺️ Jag är glad att klockan gick över tolvslaget för den 22 var en mindre mysig dag. 😝

Sen vaknade jag upp på uppvaket, första gången tyckte de jag skulle vila upp mig men andra gången ville jag bara se min familj!   

 Och vilken fantastisk syn det var när jag kom upp till förlossningen igen, där sitter min sambo och matar de underbaraste lilla pyret i världen! 😍 När jag såg henne för första gången kändes de så självklart att hon såg ut som hon gjorde hur skulle hon kunnat se ut på något annat vis liksom?! ☺️ Det var kärlek vid första ögonkastet. 😘 

Där har ni den, hela min förlossningsberättelse antagligen en aning rörig, smärta och starka smärtstillande kan göra det med ens minne. 😜 Drygt 28 timmar lång och slutade med urakut kejsarsnitt och en liten perfekt flicka på 55cm och 4890g. 


3 tankar om “Två har blivit tre, min förlossning!

  • ida

    Herre jösses :-O
    Jag skjuter nog fram barnplanerna tio år till 😀
    Grattis och vilken himla tur att allting gick bra med er!!!!!! !!!!

    • Emily Inläggsförfattare

      Haha nejdå gör inte det förlossningen är en så kort del av livet de som kommer sen gör de värt det hundra gånger om eller iaf två. 😉 tack så mycket.

Kommentarer är stängda.