En treåring håller tal!


DEN ÄR MIN!!! Låt bli!! Bara min!! Ingen får leka, BARA MIN!!!

Det finns inte så mycket som kan ta fram treåringen i mig, men vissa saker ligger mig varmare om hjärtat än andra, och som den sanna materialist jag är, gillar jag inte att inte veta var mina saker är, särskilt när det gäller min enda flyktväg härifrån, och att inte veta vem som kommer ta i den eller om någon kommer ha sönder eller ta något!

Min raring, när jag ser dig åka iväg och vet att dit slutmål är på osäker, äcklig mark, i kretsar jag absolut inte gillar, gråter mitt hjärta och jag bara hoppas du snart kommer tillbaka så jag kan stoppa dig i tryggt förvar igen! 

Men nu ska jag gå ut och göra lite nytta, så jag kan komma härifrån så fort som möjligt och hem till min älskade pojke igen!

puss